Tingsek är peppad på Örebro

Text: Thomas Helsing Foto: Jens Nordström

Publicerad i Klubb & Scen | Musik

Han var här i vintras och gjorde en bejublad spelning på East West. Den 9 juni återvänder Tingsek med en mindre produktion men med ett löfte om samma energi och tryck. Vi tog ett snack med honom över telefon om senaste skivan, att vara liten i en stor musikbransch och samarbetet med den amerikanska soulartisten Allen Stone.

 

Tingseks musik har tydliga drag av soul även om han själv inte vill bli placerad i något musikaliskt fack. Och även om han hämtar influenser från andra soulartister var det inte ett medvetet val från början när han själv började göra musik.

– Det är ingenting jag haft med mig från barndomen eller så. Jag kommer egentligen från att ha lyssnat mycket på en massa annat – Zeppelin, Beatles, Bob Marley och Depeche Mode är några jag växte upp med. Soulen har kommit naturligt med utvecklingen av min egen röst. Sedan kom D’Angelo in i mitt liv tidigt 2000-tal och det blev en slags ingång för mig till R&B och soul. Min musik har blivit souligare men det kommer alltid att finnas kvar inslag av exempelvis vismusik och country. Det är ett slitet uttryck men jag är lite svår att genrebestämma. Allt jag gör blir vad det blir och jag vill inte bli fast i en genre.

Nya skivan Amygdala kom i höstas och är Tingseks sjätte i ordningen. Titeln anspelar på det område i hjärnan där bland annat känslor hanteras. Arbetet med skivan har pågått från och till sedan 2011 men arbetet intensifierades under det sista året.

– Jag är min egen tekniker och gör allt själv vilket ger ett annorlunda arbetsflöde. Jag är ju helt självlärd och det tar tid ibland att hitta rätt vägar. Men jag gillar att jobba själv och få experimentera, för jag vill inte heller släppa en skiva som låter precis som den förra.

När den amerikanske artisten Allen Stone hörde av sig inleddes ett samarbete som ledde till en USA-turné där de betade av ett sextiotal gig på ungefär lika många dagar.

– Det är man inte van vid som svensk musiker men jag utvecklades mycket av att sjunga varje kväll. Det var också en utmaning att försöka övertyga nya människor varje kväll.

Sedan skulle Allen spela in en ny skiva och ville samarbeta med Tingsek även på den. Trots att samtal fördes med etablerade producenter som exempelvis Rick Rubin ville Allen hellre arbeta med den, i USA, okände svensken.

– Han hade möte med många producenter men han ville verkligen jobba på samma sätt som mig så valet föll på mig. Och den plattan osar verkligen mig – jag spelar trummor, gitarr, keyboard och bas på skivan så det låter verkligen som en Tingsekplatta. När jag jobbar med andra vill jag sätta min egen stämpel på det vi gör.

 

Vad har du tagit med dig från samarbetet med Allen Stone till din egen musik?

– Det är en fördel att få jobba med någon som har engelska som förstaspråk, det blir ett annat berättande. Många som skriver på engelska, som har det som andraspråk, skriver in sig i ett hörn. Jag har fått ett nytt självförtroende i att skriva på engelska från Allen. Sedan har jag förstås fått nya fans i USA och det har öppnat nya dörrar för mig. Produktionsmässigt har jag fått en del erbjudanden redan, men inget som jag valt att nappa på än. Det måste vara något jag kan brinna för.

 

Efter tre skivor på ett majorbolag valde Tingsek att satsa på ett eget bolag för att få mer frihet. Han upplever att det finns både för- och nackdelar med att vara sin egen i musikbranschen.

– Nackdelen är att det inte är lika många dörrar till radio och övrig media. Ryggkliandet i musikbranschen är påtagligt och Sverige är litet. Det kan vara svårt att komma in och få luft under vingarna. Men fördelen är att det inte är någon annan som tjänar pengar på min musik. Jag får allt som kommer in och det gör att jag kan leva på min musik. Sedan är min musik lite svårjobbad för ett majorbolag. Det går inte att jobba kortsiktigt med den så jag försöker ta det sakta och långsiktigt och det fungerar.

 

Hur mår den svenska soulscenen 2017?

– Jag har egentligen ingen jättekoll. Det finns mycket bra svensk soulmusik men den får liksom inte plats. Den har ingen egen kategori på Grammisgalan eller P3 Guld utan buntas ihop med hiphop. Det är ungefär som att bunta ihop hårdrock och dansband. Men det finns många som älskar soul i det här landet.

 

Du återvänder till East Wests scen den 9 juni. Vad kan publiken förvänta sig av det här besöket?

– Det ska bli trevligt att komma tillbaka till Örebro och East West. Jag hade inga förväntningar när jag åkte dit och spelade i november förra året. Men det blev en fantastisk stämning i den lokalen. Då kom jag med en stor turnéproduktion. Det är egentligen svårt att åka till små ställen med en sådan men det fungerade bra. Den här gången kommer jag med en trio men det kommer trots det att bli tryck – energin och peppen är densamma. Vi kommer att spela mycket nytt men det kommer även bli en del från några tidiga skivor. Jag är sjukt peppad på att spela i Örebro.

Dela
Dela detta

Kommentera

  • (will not be published)